Kategoriarkiv: Havet och samhället

Are reviewpapers as good as we think?

Utvalda

Publicerat av

I read a newstext from Swedish Radio today. It was about underwater noise and I read the news with interest. It was a standard journalist reportage interviewing a marine biologist on a new scientific paper and to get a Swedish pitch on the scientific news.

The scientific paper was about underwater noise and it was a review paper. The ”review” means, as it clearly says, that the paper is reviewing the present status of a research field. Of course it can be a non-academic review as well, but my interest are in the academic/scientific ones since they affect our society’s present view of many topics.

Reviews can summarise major advances in established fields or summarise what is known in a new field.

But anyhow, why am I criticising the art of review-writing now?

Two harbour seals on a small islet outside Lysekil, Sweden. The observation that awoke my interest in the review paper is that marine mammals in this area are thriving and are increasing their population – even if the area are heavily affected by underwater noise.

The epiphany is ”Hey, how am I going to relate to this enormous chunk of literature cited and summarised?” Can anyone do it? I can’t even try to have an intellectual talk about it since the authors, 25 authors in all, are citing 140 references without feeling the strong peer pressure to read the literature they are citing. And that is out of the question 🙂

But what happens if the authors are biased? No, I am NOT saying that they are. I am only saying that they might be biased. What happens is, that it is very hard for a competent peer scientist to point at a potential flaw in the reasoning. If the scientific criticism is wright or wrong is not important – it will be very hard for anyone to win the argument since the review is so massively overdone. Then the standard critical scientific discussion will be unbalanced in favour for the heavy-writers. Most possibly their paper will be widely acknowledged and no balancing voices will be heard.

It was evident in the newstext:

-” This paper comes with proof, a large and overwhelming proof that underwater noise affects the life in the sea” says marine biologist NN at the Swedish Defence Research Agency. (translated from Swedish).

Yes. But what if they are wrong?

Good science is open for criticism – it is fundamental. Review papers are hard to criticise but are extremely easy to cite as proofs by media and politicians.

Micro-litter and microplastic

Publicerat av
Svara

Here comes a letter I wrote to a colleague in the field of microplastics as a respons to his ideas for a presentation of his. It could be interesting for some of you.

Dear colleague!

Thank you for your question.
Tricky question – and I am not sure that my ideas is in line with yours 😉 But I will gladly answer in some way.

First of all I am not sure anymore that micro-plastic is such a great environmental problem… But it is always a matter of size of the litter:
1. if the litter is large (larger than ~1dm) it is mostly a littering problem on bottoms and on shores since no animals eats large litter particles. But by saying this I am aware that I have very little knowledge of the flow of plastic additives (BPA, ftalates, flame retardants, etc) or monomers from the plastic litter to the environment. 
2. If the plastic litter is smaller (1dm – 0,1 cm) it is a known problem and a hazard to the wildlife. Birds, fishes are caused harm. I think this is a well-known fact. But still it is effects only on those species that eats those particles and not general effects.
3. If the particle is small (1mm -10um -> nanometers) we have no idea about the hazards. At least not a consensus within the scientific community – but that is due to very few studies done. The particles could as well go through the animal without harm or be taken care of by the animals own de-littering mechanisms ( I am thinking of the Mytilus edulis production of pseudo-faeces). Those animals lives with large amounts of natural litter, such as cellulose, detritus, sand grain and sediment grains.
And is plastic the worst material? Could bio-degradable materials (paper, wool, cotton, cellulose polymers etc) be even more harmful since they are broken down in the stomach by bacteria and then leave the harmful substances inside the organisms? The process is driven by concentration gradients and the fugacity of harmful substances inside animals and plastics that is not broken down could as well collect organic pollutants from the animal in the passage through the gut. I am aware of papers that can measure POP transport into animals from spiked plastic. But still we need to study it better.

I think that the most important thing is to:
a. Develop cleaning technology for storm-water run-off and municipal waste water treatments. Since most of the particles we find in the sea is textile fibers (both polyester and natural material as wool and cotton)
b. Teach people to take care of their waste. Every generation needs to be learned proper care of our common environment. Litter in the city will often become litter in the sea.
c. Criminalize littering (it is done but could be implemented better)
d. I don’t think stopping plastic production is a good way forward, but my proposals are only slight different:
Stop addition of harmful additives in plastic polymers, textiles and even biodegradable material! It is not the plastic itself that are the problem – it is the additives (according to me and my colleague Kerstin Magnusson). A much stricter law against harmful additives, colours and pigments must be evolved. This will also improve human health in a large scale since we know there is endocrine/hormonal problems from the very same substances. I would argue that this point is the most important of all.

But I am willing to change my mind when we get more information from scientific work. On micro-plastics I really miss real data on occurrence and effects.
We still use our sampling method that can produce blank samples and quantify the contamination during sampling. We often se plastic particles from ship-hull epoxy and ship antifouling paint that are from the research vessel itself. And I am a little bit critic to the use of ordinary plankton-nets as sampling equipment since we can’t make blanks with that method.

My basic opinion is of course that we should have no anthropogenic harmful particles/litter in the sea. But at the moment I am not sure that microplastic is such an import problem compared to heavy metals and toxic substances (TBT, PAHs, PCB, dioxins and all the new substances – medicines, hormones, PFOS/PFAS, etc, etc, etc)

Microscopic fibers

Are plastic more harmful than wool fibers?

 

Lite musslor i år?

Publicerat av
Svara

Flera vänner har kommenterat att det verkar vara lite blåmusslor i år. Det märks nu på sommaren när barnen skall ha blåmusslor till krabbfisket.

Själv har jag inte märkt det då jag mest snorklar och ser gott om stora blåmusslor på bottnarna. Men frågorna fick mig att fundera på om det kunde ligga något i det hela – oftast gör det ju det.

Orsaken till att det är mindre musslor i år i vattenbrynet är att det har varit två isvintrat i rad. Då försvinner de flesta musslorna som skrapas bort av isen. Och med musslorna försvinner även sjöstjärnorna som äter av musslorna, vilket en observant observatör observerade.Blåmussel larver

Men även om blåmusslorna har tagit stryk i ytan är det ingen fara för dem. Blåmusslor är mästare på att föröka sig och larverna sprids långa sträckor då de är planktoniska, dvs svävande, i två-tre veckor. Det är ganska slumpartat om larverna vinner konkurrensen om plats på våren och sommaren, det finns många andra marina djur som vill sätta sig på alla lämpliga ytor. I år noterade jag att havstulpanerna verkar ha vunnit det lokala derbyt på Stångehuvuds yttersta spets men det fanns tusentals med små, centimeterstora musslor vilka satt inne i skrevorna.

Så blir det ingen isvinter i år så är dom säkert tillbaka nästa år igen.

 

 

Miljöteknik för ett friskare hav

Publicerat av
Svara

Miljöteknik är vägen framåt

Det är lätt att som miljövetare bara nämna problemen och glömma nämna lösningarna.
I vårt kunskapsföretag arbetar vi dagligen med både miljöproblem och deras lösningar inom miljöteknik. Vi utvecklar också egna innovationer inom marin miljöteknik. Så vi diskuterar mycket runt fikabordet hur vi skall nå det hållbara samhället. Vi ser problemen med vårt moderna leverne, men vi ser också de stora fördelarna och vi diskuterar mycket hur vi kan behålla fördelarna men minska nackdelarna – det är väl det vi alla vill?

Havet är så extremt värdefullt att vi måste ta hand om det på allra bästa sätt. Vi förlorar mycket livskvalitet och enorma inkomster på att inte förvalta resursen Havet.
Övergödning, överfiske, miljögifter är effekter av mänsklig verksamhet och skadar egentligen främst oss själva. Ur ett geologiskt perspektiv försvinner snart det mesta av vår påverkan – men upptäcker samhället miljöproblemen kommer vi oftast gemensamt överens om att vi vill minska eller åtgärda problemet; Ibland är det en medvetenhet hos konsumenten / kunden det som förbättrar situationen genom att köpa bäst tillgängliga produkter, ibland en stark miljömedvetenhet hos ett företag  vilket leder till stora och viktiga förbättringar. Ibland är det samhället som går in och styr miljöpåverkan med lagar och regler.

Men gemensamt för all förbättring är att det sker inom ett öppet och fungerande samhälle – där marknadsekonomin styrs av kundernas behov och företagens innovationsförmåga samt en demokrati som öppet kan diskutera både problem och åtgärder samt ha ekonomiska och kunskapsmässiga resurser för att nå politiska mål.

Utveckling av miljöteknik, kundmedvetenhet samt lagstyrning tror jag är de viktigaste faktorerna för att åtgärda problemen för att  ha kvar ett fungerande och ekonomiskt välmående samhälle.

Värmer havsvatten med ånga

Tester av renare för barlastvatten

Omsätter vi detta i praktiken för ett aktuellt exempel – plastskräp i havet, tror jag att vi kan nå framgångar genom att 1. Förbättra reningsverkens effektivitet för att sortera bort mikroskopiska plastfibrer 2. Införa partikelrening av dagvatten  4. Fortsätta bygga ut återvinningssystemet för plast och sträva efter hög återvinning i hela världen, inte bara lokalt 5. Minska användandet av plast i förpackningar, alternativt använda biologiskt nedbrytbara plaster

I dessa fall går samhällets strävan hand i hand med utveckling av ny miljöteknik.

Hormonstörande ämnen stör våra hormoner

Publicerat av
Svara

Våra barn och ungdomar får en allt tidigare pubertet. Något som både forskning och min vän läraren kan vittna om. Och detta är säkert kopplat till att danska mäns fertilitet sjunker beroende på bekämpningsämnen i grundvatten.
Orsaken är att ämnen som liknar våra naturliga hormoner ökar i vår omgivning. Det kanske inte är ett ämne i sig självt som är boven – utan samverkan mellan tiotals, ja hundratals, olika ämnen som vart och ett ger våra barns kroppar en skjuts framåt mot en för tidig pubertet. Vad som händer med våra vuxna kroppar vet jag inte på rak hand, men det är nog inte på den positiva skalan.

Vi vet detta! Ändå vill man inte ta krafttag mot dessa miljögifter – och nu pratar jag inte bisfenol A specifikt. Var femte år (ett påstående baserat på känsla) tillsätts en utredning som gång efter gång visar på att det finns risker med många ämnen. Men det vet vi ju redan!!!

Det ger en känsla av handlingskraft att tillsätta utredningar kring redan utredda risker. Men inga lösningar.

Vår oro för våra barns hälsa och välbefinnande skall tas på allvar. De plasttillverkare som är först ut på marknaden med nya plaster utan mjukgörare eller med lägre läckage av bisfenol A kan vinna marknadsandelar. Jag vill i alla fall tro på att marknadskrafterna och uppfinningsrika problemlösande företag kommer med lösningar. För deras barns skull om inte annat.

En vacker havstulpan

Havstulpaner är vackra men oönskade

 

Valet av bild baseras på att vi fortfarande kan mäta upp höga halter av det hormonstörande ämnet TBT i flera småbåtshamnar. Man vet att honsnäckor utvecklar penis och blir sterila. Läs mer här.

Sedan har vi de andra stora grupperna av hormonstörande ämnen – ftalater (mjukgörare i plaster), POC [klororganiska ämnen) samt PFOS (teflonämnen) vilka är förträffliga i produkten. Men inte i de djur där de till slut hamnar. Läs mer här.

Vi har inte diskuterat miljögifter speciellt aktivt de senaste tjugo åren. Men nu är det dags igen!

 

 

 

Mikroskräp i media

Publicerat av
Svara

Inte för att det är skräp att skriva om skräp. Snarare tvärtom!

Läs gärna en artikel i GP om mikroskopiskt skräp, där vi intervjuas om mikroskräp i havet ( http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.688163-stora-hotet-finns-under-ytan ) eller ladda ner ett pdf-exemplar här.

Det var en bra artikel tycker vi. Balanserad men ändå rak i budskapet att det är ett allvarligt problem med mikroskopiskt skäp – inte bara synligt ”vanligt” skräp.

Därefter gjorde P1 Morgon en uppföljning där vi återigen åker ut till havs och letar strömrosor av skräp, deras fokus var mer på de mikroskopiska partiklarna vilket framgår när man lyssnar på reportaget. Denna länk leder till reportagets websida eller direkt till intervjun med Fredrik Norén eller Naturvårdsverkets Sverker Evans. Länkarna kan öppnas i tex windows mediaplayer.

Plast i havet – På besök i skräpbältet

Publicerat av
Svara

Efter midsommar hade vi besök av två journalister från GP. Vi åkte ut till något som jag har viljat undersöka länge – nämligen det bälte som bildas mellan Jutska strömmen och Baltiska strömmen/svenska kustströmmen. Precis i denna zon har jag ofta sett massor med plastsskräp när jag har seglat till Danmark från Lysekil. Skulle det finnas även denna gång? Vi hade tyvärr inte tid att rekognosera förekomsten innan journalisterna kom på besök, då arbetsbåten Galathea var på varvet, så besöket skulle bli extra spännande för alla deltagare. Flera seglare som jag har pratat med har sett samma fenomen och en berättade att det var mycket mycket större förr, dvs tjugo trettio år sedan. Detta stämmer även väl med det faktum att det har blivit renare på våra stränder efter att IMO successivt har infört regler för dumpning av avfall till havs.

Storlek cirka 1,5 cm

Bilden ovan kommer inte från vårt besök i förra veckan utan är en äldre bild. Men det var precis samma partiklar som vi hittade i strömrosen. Och det var många partiklar. Många fler än vad vi hittar i övriga prov längs kusten.

Och visst är det onaturligt. IMO regleringarna för sjöfarten har tydligen  inte räckt till. Men det behöver inte komma från sjöfart. Det kan lika gärna komma från vanligt skräp på landbacken som sköljs ut till havs med floder och regnvatten. Det återstår att se.

Vidare återstår det att se om det är farligt i större utrsäckning  – och inte bara en onaturlighet. Vi vet att sjöfågel och fisk äter plastbitar i havet, så risken är tyvärr stor. Men vidare studier får kvantifiera riskerna och ställa dom i proportion mot många andra risker coh påverkan från vårt moderna samhälle.