Idag var den inre delen av hamnen extra brun och det tyder nästan alltid på att det är gott om växtplankton i havet. Är det brunt kan det i och för sig även vara brunt, humöst, färskvatten som kommer med regn och smältvatten. Men idag var det en riktig god vårblomning.
Ett vårtecken så gott som något.

Förra veckan var de de gamla vanliga kiselaglerna som förekom rikligt men denna veckan var det något mer ovanligt – euglenoiden Eutreptiella braarudii.

Trots sin rikedom på små gröna kloroplaster (den kan alltså fotosyntetisera), vilka syns tydligt i bilderna, har den också två eller fyra flageller som den kan simma runt med. Antagligen för att hela tiden komma upp mot ytan för att fånga solljus men inte för ytligt och därigenom skada sig på för starkt UV ljus.

Jag har inte mätt antalet Eutreptiella per liter men gissar på några miljoner per liter. En tumregel verkar vara att vattnet börjar färgas av plankton vid en täthet på cirka 1 miljoon per liter.

Så kittlar det på tungan när du vinterbadar, kan det vara en Eutreptiella.

Nu blåser den kalla decembervinden kallare än på länge. I alla fall känns det så när man sitter inne i värmen och ser på bilder från sommaren.

Men även om hela ekosystemet på land har tagit semester så sjuder det av liv i havet. Faktiskt tvärtom mot vad många tror. Främst är det de encelliga organismerna som fortsätter att växa fastän solljuset knappt räcker till, och det är för att många av dom inte lever av solljus allena. Dessa encelliga organismer är vad man kallar heterotrofa vilket innebär att de kan äta upp bakterier eller andra plankton (vi människor är därför klassiska heterotrofer) eller så kan flera av dom ta upp lösta kolämnen ur havet. Typ kolhydrater och liknande. Vissa är till och med så fiffigt funtade att de kan växla mellan att leva av solljus eller att leva av andra kolkällor. Dom kan alltså kombinera det bästa av två världar – leva av solljus när det finns tillgängligt i överskott och leva av äta andra plankton när solljuset har minskat för säsongen.

Så några av de encelliga plankton som blommar vid juletid är just de som kan blanda mellan livsstilarna. Dinoflagellaten Ceratium fusus som syns nedan är ett bra exempel på det.

Dinoflagellaten Ceratium fusus. En av våra mindre kända julblommor.

Det finns givetvis mycket mer spännande att säga om hur encelliga organismer lever i havet.
Men som en liten julhälsningar från fjordliv får detta räcka.

GOD JUL

… och så en liten sommarblomma för oss som längtar till sommaren

Nyponros