Miljöteknik för ett friskare hav

Miljöteknik är vägen framåt

Det är lätt att som miljövetare bara nämna problemen och glömma nämna lösningarna.
I vårt kunskapsföretag arbetar vi dagligen med både miljöproblem och deras lösningar inom miljöteknik. Vi utvecklar också egna innovationer inom marin miljöteknik. Så vi diskuterar mycket runt fikabordet hur vi skall nå det hållbara samhället. Vi ser problemen med vårt moderna leverne, men vi ser också de stora fördelarna och vi diskuterar mycket hur vi kan behålla fördelarna men minska nackdelarna – det är väl det vi alla vill?

Havet är så extremt värdefullt att vi måste ta hand om det på allra bästa sätt. Vi förlorar mycket livskvalitet och enorma inkomster på att inte förvalta resursen Havet.
Övergödning, överfiske, miljögifter är effekter av mänsklig verksamhet och skadar egentligen främst oss själva. Ur ett geologiskt perspektiv försvinner snart det mesta av vår påverkan – men upptäcker samhället miljöproblemen kommer vi oftast gemensamt överens om att vi vill minska eller åtgärda problemet; Ibland är det en medvetenhet hos konsumenten / kunden det som förbättrar situationen genom att köpa bäst tillgängliga produkter, ibland en stark miljömedvetenhet hos ett företag  vilket leder till stora och viktiga förbättringar. Ibland är det samhället som går in och styr miljöpåverkan med lagar och regler.

Men gemensamt för all förbättring är att det sker inom ett öppet och fungerande samhälle – där marknadsekonomin styrs av kundernas behov och företagens innovationsförmåga samt en demokrati som öppet kan diskutera både problem och åtgärder samt ha ekonomiska och kunskapsmässiga resurser för att nå politiska mål.

Utveckling av miljöteknik, kundmedvetenhet samt lagstyrning tror jag är de viktigaste faktorerna för att åtgärda problemen för att  ha kvar ett fungerande och ekonomiskt välmående samhälle.

Värmer havsvatten med ånga

Tester av renare för barlastvatten

Omsätter vi detta i praktiken för ett aktuellt exempel – plastskräp i havet, tror jag att vi kan nå framgångar genom att 1. Förbättra reningsverkens effektivitet för att sortera bort mikroskopiska plastfibrer 2. Införa partikelrening av dagvatten  4. Fortsätta bygga ut återvinningssystemet för plast och sträva efter hög återvinning i hela världen, inte bara lokalt 5. Minska användandet av plast i förpackningar, alternativt använda biologiskt nedbrytbara plaster

I dessa fall går samhällets strävan hand i hand med utveckling av ny miljöteknik.

Hormonstörande ämnen stör våra hormoner

Våra barn och ungdomar får en allt tidigare pubertet. Något som både forskning och min vän läraren kan vittna om. Och detta är säkert kopplat till att danska mäns fertilitet sjunker beroende på bekämpningsämnen i grundvatten.
Orsaken är att ämnen som liknar våra naturliga hormoner ökar i vår omgivning. Det kanske inte är ett ämne i sig självt som är boven – utan samverkan mellan tiotals, ja hundratals, olika ämnen som vart och ett ger våra barns kroppar en skjuts framåt mot en för tidig pubertet. Vad som händer med våra vuxna kroppar vet jag inte på rak hand, men det är nog inte på den positiva skalan.

Vi vet detta! Ändå vill man inte ta krafttag mot dessa miljögifter – och nu pratar jag inte bisfenol A specifikt. Var femte år (ett påstående baserat på känsla) tillsätts en utredning som gång efter gång visar på att det finns risker med många ämnen. Men det vet vi ju redan!!!

Det ger en känsla av handlingskraft att tillsätta utredningar kring redan utredda risker. Men inga lösningar.

Vår oro för våra barns hälsa och välbefinnande skall tas på allvar. De plasttillverkare som är först ut på marknaden med nya plaster utan mjukgörare eller med lägre läckage av bisfenol A kan vinna marknadsandelar. Jag vill i alla fall tro på att marknadskrafterna och uppfinningsrika problemlösande företag kommer med lösningar. För deras barns skull om inte annat.

En vacker havstulpan

Havstulpaner är vackra men oönskade

 

Valet av bild baseras på att vi fortfarande kan mäta upp höga halter av det hormonstörande ämnet TBT i flera småbåtshamnar. Man vet att honsnäckor utvecklar penis och blir sterila. Läs mer här.

Sedan har vi de andra stora grupperna av hormonstörande ämnen – ftalater (mjukgörare i plaster), POC [klororganiska ämnen) samt PFOS (teflonämnen) vilka är förträffliga i produkten. Men inte i de djur där de till slut hamnar. Läs mer här.

Vi har inte diskuterat miljögifter speciellt aktivt de senaste tjugo åren. Men nu är det dags igen!

 

 

 

Späckhuggare i Skagerrak

Lysekilsposten skrev i början av januari att fiskare hade sett en späckhuggarflock utanför Smögen. Fantastiskt. Nu skrev dom i och för sig att det var en bra bit väst om Smögen, närmare bestämt mellan Norge och Danmark. Och där finns många arter av valar ganska regelbundet.

Gillar man att segla utomskärs och håller sig observant är chansen inte dålig (= relativt god) att få se olika marina däggdjur såsom späckhuggare och tumlare. Mycket bättre än fågelskådning i mina saltstänkta ögon.

Några av mina största naturupplevelser har varit att se marina däggdjur och ovanliga fiskar utanför kusten. Två gånger har jag sett späckhuggare i yttre Skagerrak – magiskt och majestätiskt. En annan gång såg vi på håll en flock delfiner som antagligen jagade sill och gjorde fantastiska krumsprång över vattenytan. Men sedan kan jag ju inte låta bli att nämna de två söta exemplaren av klumpfisk (Mola mola) som vi såg mellan Hållö och Väderöarna.

Just sträckan Smögen – Väderöarna brukar vara bra för att se tumlare, främst om det är relativt stilla med lite vågor.

Nu har jag ingen bra bild på marina däggdjur, så bilden får faktiskt bli det helt motsatta – ett litet litet plankton (larvstadie av så kallade copepoder) vars större släktingar krilllen är stapelföda för havets giganter – blåvalarna.

Larv  av ett copepodkräftdjur - nauplielarv

Planktonlarver

 

 

 

 

http://www.valar.se/index.php

Vårblomning i Gullmarsfjorden

Idag var den inre delen av hamnen extra brun och det tyder nästan alltid på att det är gott om växtplankton i havet. Är det brunt kan det i och för sig även vara brunt, humöst, färskvatten som kommer med regn och smältvatten. Men idag var det en riktig god vårblomning.
Ett vårtecken så gott som något.

Förra veckan var de de gamla vanliga kiselaglerna som förekom rikligt men denna veckan var det något mer ovanligt – euglenoiden Eutreptiella braarudii.

Trots sin rikedom på små gröna kloroplaster (den kan alltså fotosyntetisera), vilka syns tydligt i bilderna, har den också två eller fyra flageller som den kan simma runt med. Antagligen för att hela tiden komma upp mot ytan för att fånga solljus men inte för ytligt och därigenom skada sig på för starkt UV ljus.

Eutreptiella braarudiiJag har inte mätt antalet Eutreptiella per liter men gissar på några miljoner per liter. En tumregel verkar vara att vattnet börjar färgas av plankton vid en täthet på cirka 1 miljoon per liter.

Eutreptiella braarudii Eutreptiella braarudi Så kittlar det på tungan när du vinterbadar, kan det vara en Eutreptiella.

 

 

 

Jul i havet

Nu blåser den kalla decembervinden kallare än på länge. I alla fall känns det så när man sitter inne i värmen och ser på bilder från sommaren.

Men även om hela ekosystemet på land har tagit semester så sjuder det av liv i havet. Faktiskt tvärtom mot vad många tror. Främst är det de encelliga organismerna som fortsätter att växa fastän solljuset knappt räcker till, och det är för att många av dom inte lever av solljus allena. Dessa encelliga organismer är vad man kallar heterotrofa vilket innebär att de kan äta upp bakterier eller andra plankton (vi människor är därför klassiska heterotrofer) eller så kan flera av dom ta upp lösta kolämnen ur havet. Typ kolhydrater och liknande. Vissa är till och med så fiffigt funtade att de kan växla mellan att leva av solljus eller att leva av andra kolkällor. Dom kan alltså kombinera det bästa av två världar – leva av solljus när det finns tillgängligt i överskott och leva av äta andra plankton när solljuset har minskat för säsongen.

Så några av de encelliga plankton som blommar vid juletid är just de som kan blanda mellan livsstilarna. Dinoflagellaten Ceratium fusus som syns nedan är ett bra exempel på det.

Dinoflagellaten Ceratium fusus

Dinoflagellaten Ceratium fusus. En av våra mindre kända julblommor.

Det finns givetvis mycket mer spännande att säga om hur encelliga organismer lever i havet.
Men som en liten julhälsningar från fjordliv får detta räcka.

 

GOD JUL

… och så en liten sommarblomma för oss som längtar till sommaren

Sommarblomma

Nyponros

 

En blöt länk – undervattenskamera i gullmaren

Denna undervattenskamera måste bara rekommenderas för alla som är intresserade av livet under ytan:

http://uw-observatory.loven.gu.se/uw1.shtml

Just i kväll är det mycket småtorsk vilket är mycket roligt. Hoppas dom stannar vid kusten och inte simmar ut i nordsjön. Orsaken till det skulle vara att de kommer som små larver från Nordsjöpopulationen och driver med strömmarna in mot våra kuster, och att de efter ett år (osäker på exakt ålder) simmar tillbaka till Nordsjön.

Så håll tummarna för att de trivs i  våra vatten.

Länken nedan öppnas i din mediaspelare (antagligen windows media player)

UW observatory Kristineberg Marina Forskningsstation

 

 

 

Brunt ofarligt vatten

Som en kommentar på mitt eget inlägg om vad det är som orsakar det bruna vattnet i Gullmarsfjorden just nu måste jag säga att det är väldigt lite Lingulodinium i vattnet 😉

Jag tänkte att jag skulle kolla om det fanns PST gifter i vattnet med hjälp av en god vän på universitetet som kan analysera dylika saker, och sagt och gjort var tre prover tagna. Men när jag analyserade proverna på vilka organismer som blommade visade det sig att det var en helt vanlig Ceratium blomning. Och Ceratium är en mycket vanlig dinoflagellat, dvs, encelligt växtplankton som är lite brunaktigt i färgen.

Och dessa alger har aldrig rapporterats vara farliga. Så hummerfiskare  – det är bara att sumpa på!

Tre donflagellater i GullmarsfjordeBilden ovan visar tre dinoflagellater från Gullmarsfjorden fredagen den 29:e september. Från vänster: DInophysis acuta, Lingulodinium polyedrum samt Ceratium furca. Fokus ligger som sagt på LIngulodinium i denna bilden och dess diameter är cirka 50 mikron, 0,05 mm. Förstoring 630 gånger.

Brunt vatten för hummerfiskare

Den första måndagen efter 20:e september är det hummerpremiär. Klockan 07:00 närmare bestämt. För de fiskare som kastar i sina tinor är vattnet ovanligt brunt och vattnet skummar mer än vanligt. Orsaken till detta är en kraftig blomning av dinoflagellater. Blomning av dinoflagellaterna Ceratium och LingulodiniumBilden ovan visar hur vattnet såg ut i mitten av september och är fotograferat i 100 gångers förstoring. Arterna som dominerar är dinoflagellaterna Ceratium tripos (de spetsiga cellerna som ser ut som Eiffeltornet) och Lingulodium polyedrum (de svartacellerna som är synligt kantiga – därav namnet polyedra : många hörn).

Dinoflagellaten Lingulodinium är rapporterad som giftig med ett innehåll av det paralytiska musselgiftet PST. Den är även självlysande, fosforoscerande och är en av många dinoflagellater som skapar den vackra marelden.

Angående giftet så verkar det inte vara potent, eller ens finnas, i denna blomningen. detta då vi åt ett antal färska lokala ostron i går utan några som helst biverkningar!

Mer finns att läsa om denna vackra och spännande art här.

 

Mikroskräp i media

Inte för att det är skräp att skriva om skräp. Snarare tvärtom!

Läs gärna en artikel i GP om mikroskopiskt skräp, där vi intervjuas om mikroskräp i havet ( http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.688163-stora-hotet-finns-under-ytan ) eller ladda ner ett pdf-exemplar här.

Det var en bra artikel tycker vi. Balanserad men ändå rak i budskapet att det är ett allvarligt problem med mikroskopiskt skäp – inte bara synligt ”vanligt” skräp.

Därefter gjorde P1 Morgon en uppföljning där vi återigen åker ut till havs och letar strömrosor av skräp, deras fokus var mer på de mikroskopiska partiklarna vilket framgår när man lyssnar på reportaget. Denna länk leder till reportagets websida eller direkt till intervjun med Fredrik Norén eller Naturvårdsverkets Sverker Evans. Länkarna kan öppnas i tex windows mediaplayer.

Plast i havet – På besök i skräpbältet

Efter midsommar hade vi besök av två journalister från GP. Vi åkte ut till något som jag har viljat undersöka länge – nämligen det bälte som bildas mellan Jutska strömmen och Baltiska strömmen/svenska kustströmmen. Precis i denna zon har jag ofta sett massor med plastsskräp när jag har seglat till Danmark från Lysekil. Skulle det finnas även denna gång? Vi hade tyvärr inte tid att rekognosera förekomsten innan journalisterna kom på besök, då arbetsbåten Galathea var på varvet, så besöket skulle bli extra spännande för alla deltagare. Flera seglare som jag har pratat med har sett samma fenomen och en berättade att det var mycket mycket större förr, dvs tjugo trettio år sedan. Detta stämmer även väl med det faktum att det har blivit renare på våra stränder efter att IMO successivt har infört regler för dumpning av avfall till havs.

Storlek cirka 1,5 cm

Bilden ovan kommer inte från vårt besök i förra veckan utan är en äldre bild. Men det var precis samma partiklar som vi hittade i strömrosen. Och det var många partiklar. Många fler än vad vi hittar i övriga prov längs kusten.

Och visst är det onaturligt. IMO regleringarna för sjöfarten har tydligen  inte räckt till. Men det behöver inte komma från sjöfart. Det kan lika gärna komma från vanligt skräp på landbacken som sköljs ut till havs med floder och regnvatten. Det återstår att se.

Vidare återstår det att se om det är farligt i större utrsäckning  – och inte bara en onaturlighet. Vi vet att sjöfågel och fisk äter plastbitar i havet, så risken är tyvärr stor. Men vidare studier får kvantifiera riskerna och ställa dom i proportion mot många andra risker coh påverkan från vårt moderna samhälle.