På denna länken kan man se ett urval av bilder på mikroskopiska plastpartiklar, naturfibrer och partiklar från vägslitage.

Länk 1, sorterade per utseende

Röda fibrer från olika stationer längs kusten

länk 2, från Norrbyn utanför Umeå

Partiklar från Umeås "rena" vatten

länk 3, från Landsortsdjupet

Bilder på partiklar från Landsortsdjupet

Det är viktigt att tänka på att det inte bara är plast i partiklarna. Av fibrerna som vi har analyserat med FTIR metodik är det cirka 60% som är naturfibrer (ylle och bomull) och cirka 25% som är fibrer av plastpolymerer, dvs plast. De sista 15% av fibrerna kunde vi inte bestämma till material.

Men därmed inte sagt att naturmaterial inte är farligare, ur ett ekotoxikologiskt perspektiv. Plast adsorberar organiska miljögifter mycket bra men det innebär även att de inte släpper ifrån sig organiska miljögifter. det kan däremot naturfibrer göra då dessa kan brytas ned i djurmagar av enzymerna där. Och när materialet som gifterna sitter på försvinner ökar koncentrationen gradvis medan partikel bryts ned och då övergår gifterna till djurets vävnad i stället. Med partiklar av plast behöver det inte vara så då dessa antagligen inte bryts ned i djurmagar. De kan tillsammans med gifterna passera mag-tarm kanalen utan att övergå till djuret.

Detta är en hypotes vi har. Hur det egentligen förhåller sig återstår att se.

Med svarta partiklar från asfalt och gummidäck är det dock en helt annan sak – de är bevisat farliga i sig själva och utsöndrar bland anant PAH löpande och är starkt misstänkta till att vara cancerogena.

Havet är fyllt av mikroskopiska människoframställda partiklar. Långt fler än vad vi tidigare har trott. Vi har tidigare helt enkelt inte sett denna minsta nedskräpningen av havet  – då partiklarna är mindre än vad som syns för blotta ögat.

Mikropartiklar i havet

Problemet uppmärksammades 2007 av KIMO Sverige * efter att de hade låtit genomföra en studie för att se om det fanns lika mycket små plastpartiklar i svenska vatten som det fanns i Engelska vatten enligt tidigare rapporter. Vi som genomförde undersökningen var N-research och projektet passade min bakgrund som planktolog väldigt bra. Det vi hittade i havet på svenska västkusten var alarmerande höga halter av mikroskopiska antropogena partiklar. Cirka tusen gånger högre halter av partiklar, som vi identifierade som antropogena, jämfört med tidigare undersökningar. Orsaken till detta var just bakgrunden som planktonforskare. Vi hade nämligen mycket mer finmaskiga håvar jämfört med tidigare undersökningar. Vi använde håvar med maskor på  20 μm jämfört med tidigare 500 μDenna enkla skillnad låter oss hitta en stor mängd partiklar som tidigare inte har varit kvantifierade. Tidigare undersökningar hittar cirka 0,1-10 plastpartiklar per kubikmeter – vi hittar mellan 100 och 100 000 per kubikmeter!

Se rapporten i denna länk.

Tack till Bo Svärd och KIMO som  initierade undersökningen! Det är inte roligt att hitta nya miljöproblem men det är bra att vi kan visa på dess existens och fortsätta undersöka riskerna med förekomsten av mänskligt avfall i havet.

* Kommunenes internasjonale miljøorganisasjon som i Sverige består av 14 medlemskommuner runt västerhavet